2017 - Jag ser fram emot vårt avslut

Hej på er!

2017, alltså. Ett år som jag är mer än redo att ta farväl av och lämna bakom mig. Det har varit ett händelserikt år på många sätt där motgångarna har tagit enormt stor plats. Det är också med dem jag kommer att börja det här inlägget. Jag har funderat lite på upplägget för det här och kommit fram till att kronologiskt blir det inte. Jag vill hellre spara det positiva till sist och lägga lite mer fokus där, för trots att det varit ett väldigt tufft år har det kommit mycket gott med det också.

2017 var alltså året som började med att vändas upp och ner fullständigt. Jag förlorade mitt hem, min bästa vän och stora kärlek i ett svep när jag från en dag till en annan fick packa mina väskor och åka hem till mamma och pappa utan förklaring till vad som egentligen hände. Det var nog tur att jag inte där och då förstod vilken tuff period jag hade framför mig med lögner, svek och förtvivlat kämpande. Aldrig förr har en person gjort mig så illa om och om igen. En nyttig läxa på många sätt då jag fått se hur påverkad jag kunnat bli av någon annan och hur mycket jag är beredd att ge av mig själv. För knappt ett år sedan var jag beredd att göra vad som helst för att vara bra nog för någon annan oavsett vad det egentligen skulle innebära för mig själv och mitt eget mående. Skrämmande, så här med facit i hand. Jag har fått upp ögonen för hur jag felaktigt hittar på ursäkter åt någon annan när jag inte vill tro på sanningen och jag har blivit mer medveten om mina egna brister att jobba på. Det tog närmare nio månader innan allt var löst med uppbrott, försäljning och uppdelning av lägenhet osv och problem och konflikter kvarstod in i det sista, så det har satt väldigt stor prägel på året.

Det är också ett år där jag stått sidan om och sett på när många i min omgivning har mått väldigt dåligt och makten att göra någonting åt det inte har funnits i mina händer. Jag gjorde några försök att dejta, träffade ett par spännande typer och fick många historier att skratta åt men drog också ytterligare en rejäl nitlott som fick mig att backa från dejtandet på obestämd tid.

Som om inte käftsmällarna varit många eller tuffa nog, så fick vi i slutet av året beskedet om att morfar drabbats av aggressiv cancer som inte går att göra någonting åt och vi alla förberedde oss på en jul i sorg.

2017 har detta till trots inte varit ett enbart dåligt år. Det känns som att det är ett år som jag inte alls vill titta tillbaka på, men när jag ändå gör det så ser jag många starkt lysande ljusglimtar också.

Mitt i chocken och ångesten över att bli lämnad hittade jag ett jävlar anamma. Jag fick många av mina fel och brister slängda i ansiktet och bestämde mig för att det skulle inte få vara en anledning. Jag tog steget att hyra ett eget rum på salongen så att jag kan bygga upp min verksamhet på riktigt och har kommit ytterligare en bit på vägen. Samtidigt skaffade jag mig ett extra jobb och gjorde bra ifrån mig där. Så bra att de bett mig att stanna kvar nu när de byter konsultbolag till årsskiftet.

Framförallt har dock 2017 varit ett år av vänskap. Det sägs att det är i motgång som man märker vilka de sanna vännerna är och herregud vilka fantastiska människor jag har runtomkring mig! Jag är fullkomligt överväldigad av allt stöd jag fått från familj och vänner. Utan dem hade jag inte mått så bra som jag ändå gör idag. Förutom de som stod mig nära tidigare, som har svarat på varenda telefonsamtal oavsett tid på dygnet och hört av sig hela tiden för att kolla läget, så har många nya personer kommit in i mitt liv.

Jag har haft den absolut roligaste sommaren på många många år. Jag vågade mig ut, träffade folk, kidnappade en huvudlös giraff och skrattade så att jag fick träningsvärk i magen i stort sett varje dag. Jag sov hemma hos en nära vän så ofta att jag nästan började betrakta hennes säng som min egen.

Via jobbet på kundservice träffade jag mitt lilla gäng. Tre tjejer som nu står mig så när att jag knappt kommer ihåg hur det är att vara utan dem. Det är daglig kontakt och alltid någon som ser till att det händer något. Allt från lekar på Teamtastic, till show med Nour El Refai eller bara en fika efter jobbet en torsdagseftermiddag.

2017 är året då jag levde ut min inre 17-åring och gjorde det där som jag aldrig riktigt gjort innan med fester, dejter och ett och annat ons. Lätt att se som en flykt kanske, men för mig hade flykten varit att stänga in mig. Det här har varit kliv utanför min comfort zone som har gett väldigt mycket.

Jag fick möjlighet att åka på den traditionsenliga London-resan med min lillasyster. Någonting som jag inte trodde att vi skulle hinna med i år, men som blev en spontanbokning i slutet på november. Även om vi fick tråkiga besked när vi kom hem så var vi där och då överens om att det var vår bästa resa hittills.

Jag kommer också att ta med mig att morfar fortfarande var nästan sitt vanliga jag över julen och orkade vara med hela julafton. Familjen fick en riktigt fin dag tillsammans med mycket kärlek och värme.

Jag hade nog kunnat fortsätta det här inlägget hur långt som helst, men jag väljer att hålla här. I dagarna kommer jag att se tillbaka på målen jag satte upp inför året så då blir det lite recap av detta, kanske lite mer ingående på någon punkt och någonting som jag inte tagit upp alls.

Sammanfattningsvis har 2017 bjudit på många ljusa stunder, även om det är ett år som kantats av motgångar. Jag ser fram emot att ta farväl av 2017 och lämna allt det tunga bakom mig och istället ta med mig allt det positiva in i ett betydligt roligare 2018.


Anna

Gillar

Kommentarer