Att andas ut

Hej på er!

I morse vaknade jag med ett tryck över bröstet. Cellprovtagning stod på agendan. Det är ett under att jag ens går dit. Till och med min barnmorska blev förvånad, då hon känner till min bakgrund och vet om att det för mig är förknippat med en smärta som det inte borde. (Jag vill inte skrämma upp någon av er som oroar er inför era första prov. Den här smärtan har djupt bakomliggande orsaker som inte har med provet i sig att göra.) Min barnmorska är världens bästa. Så lugn, förstående och hjälpsam. Besöket där triggade dock igång mycket tankar och jag har inte riktigt varit mig själv under resten av dagen. Egentligen borde jag bara ha gått hem och dragit täcket över huvudet och låtit dagen passera. Jag försökte ändå få lite jobb gjort, men den bokföringen får jag nog sätta mig med på nytt. En fika med en vän och ett telefonsamtal med en annan var helt nödvändigt för att lätta lite på trycket idag.

Jag skulle verkligen behöva lära mig att stanna upp ibland och lyssna på kroppen och knoppen. Jag längtar efter min utbildning så att jag håller på att spricka, men det är mycket att styra upp nu. Att lösa tider till mina kunder på salongen med tre hela dagar färre i veckan att jobba på. Hitta modeller till utbildningsdagarna. Sköta företagets administration. Arrangera event. Sköta om mina sociala medier. Vara en bra vän, dotter och syster Förstå mig rätt, jag älskar det jag gör och jag skulle inte vilja vara utan något av det, men jag har lite svårt att få rätt på strukturen just nu. I alla fall idag. Huvudet är översvämmat av inspiration som jag inte riktigt vet var jag ska göra av den, medan jag mest av allt längtar efter sömn. Rastlöshet i kombination med lätt överbelastning. Det är en svår kombo.

Jag har läget under kontroll, men vissa dagar är det rätt skönt att få erkänna för både mig själv och för andra att jag inte är mer än mänsklig ändå, hur gärna jag än vill tro just det.

Det blir nog så att jag tar ett steg tillbaka härifrån ett par dagar tills dess att jag har landat lite i alla andra femtioelva projekt. (Eller så blir det precis tvärtom, att nu när jag har fått ventilera lite så blir skrivandet ett andningshål igen, precis så som det brukar vara. Det lär vi märka.)

Ni är många som påpekar i era kommentarer att jag inte ska glömma bort att andas lite emellanåt och det här inlägget blir lite som en lång, välbehövlig, utandning.


Anna

Gillar

Kommentarer

Linda
Linda,
Ja livet påminner en verkligen ibland. Jag är sjukt trött, hysteriskt på jobbet med 100 järn i elden osv. Detta blir en åteehämtningshelg för mig.
www.lindamarie.nu
ByLisa.se
ByLisa.se,
Grymt att du gick trots att det är så jobbigt. Så viktigt! 💚
bylisa.se
IP: 82.99.3.229