Att andas ut

Hej på er!

I morse vaknade jag med ett tryck över bröstet. Cellprovtagning stod på agendan. Det är ett under att jag ens går dit. Till och med min barnmorska blev förvånad, då hon känner till min bakgrund och vet om att det för mig är förknippat med en smärta som det inte borde. (Jag vill inte skrämma upp någon av er som oroar er inför era första prov. Den här smärtan har djupt bakomliggande orsaker som inte har med provet i sig att göra.) Min barnmorska är världens bästa. Så lugn, förstående och hjälpsam. Besöket där triggade dock igång mycket tankar och jag har inte riktigt varit mig själv under resten av dagen. Egentligen borde jag bara ha gått hem och dragit täcket över huvudet och låtit dagen passera. Jag försökte ändå få lite jobb gjort, men den bokföringen får jag nog sätta mig med på nytt. En fika med en vän och ett telefonsamtal med en annan var helt nödvändigt för att lätta lite på trycket idag.

Jag skulle verkligen behöva lära mig att stanna upp ibland och lyssna på kroppen och knoppen. Jag längtar efter min utbildning så att jag håller på att spricka, men det är mycket att styra upp nu. Att lösa tider till mina kunder på salongen med tre hela dagar färre i veckan att jobba på. Hitta modeller till utbildningsdagarna. Sköta företagets administration. Arrangera event. Sköta om mina sociala medier. Vara en bra vän, dotter och syster Förstå mig rätt, jag älskar det jag gör och jag skulle inte vilja vara utan något av det, men jag har lite svårt att få rätt på strukturen just nu. I alla fall idag. Huvudet är översvämmat av inspiration som jag inte riktigt vet var jag ska göra av den, medan jag mest av allt längtar efter sömn. Rastlöshet i kombination med lätt överbelastning. Det är en svår kombo.

Jag har läget under kontroll, men vissa dagar är det rätt skönt att få erkänna för både mig själv och för andra att jag inte är mer än mänsklig ändå, hur gärna jag än vill tro just det.

Det blir nog så att jag tar ett steg tillbaka härifrån ett par dagar tills dess att jag har landat lite i alla andra femtioelva projekt. (Eller så blir det precis tvärtom, att nu när jag har fått ventilera lite så blir skrivandet ett andningshål igen, precis så som det brukar vara. Det lär vi märka.)

Ni är många som påpekar i era kommentarer att jag inte ska glömma bort att andas lite emellanåt och det här inlägget blir lite som en lång, välbehövlig, utandning.


Anna

Gillar

Kommentarer

Madelena
Madelena,
Ibland kan det ta tid att få allt på plats. Många tror att det bara är jobbiga saker som kan stressa en, men så fel det är.
nouw.com/madelena
Livetsomemelie
Livetsomemelie,
Jag tog celltrovet för några Veckor sedan och tur nog såg allt bra ut! Men det är alltid lite läskigt innan man öppnar brevet 😬
nouw.com/livetsomemelie
sofialjohansson
sofialjohansson,
Som du skriver så är det viktigt att andas ut! Känner igen den känslan du beskriver, jag hade samma känsla för ungefär ett och ett halvt år sedan precis innan jag var på väg in i väggen. Ta det lite lugnt så du inte blir för dålig ❤️
nouw.com/sofialjohansson
Evelina,
Åh vad jobbigt att du känner så! 😟 Tur att din barnmorska är så bra och förstående iallafall, finns en del som är väldigt kalla mot en tyvärr 😟
www.evelinarou.com
Idasvardag
Idasvardag,
Usch vad jobbigt! Hoppas du får en lugnt kväll! Jag tror vi är många nu i tiderna som stressar för mycket måste slutas upp med de! <3 ta hand om dig!
nouw.com/idasvardag
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Usch cellprov är inte alls kul att göra! Det är så viktigt att stanna upp i all stress och försöker andas <3
nouw.com/sofialissmyr
Jag får också ångest inför cellprov, eller gynundersökningar överhuvudtaget. Min första gjorde jag som 15-åring och den BM var hårdhänt och arg, skällde och bråkade för att jag haft sex för första gången, och förmodligen hade någon könssjukdom som hon uttryckte sig. Det gjorde så ont att jag bad henne sluta varpå hon skrek att "DU kommer du bli steril".
Hon slängde åt mig p-piller och det tog mig 1 år tills jag besökte gyn igen. Då var jag livrädd, den jag fick då var snällare och då tog jag test eftersom jag hade pojkvän. Jag hade ingen könssjukdom, har aldrig haft. Men hon skrämde upp mig rejält den där första, varje gång jag ska göra gynbesök är jag lika panikslagen.

Sedan är jag hypokondriker vilket i sin tur gör att cellprov gör mig rädd för den saken ocks. Jag går dock alltid eftersom jag vet personer som inte gått och sedan fått rejäla cellförändringar.
www.saramadeleine.se
charlottelinden
charlottelinden,
Vad duktig du är som trots din rädsla gick och gjorde cellprovet. Jag måste verkligen ta tag i det där jag också.
nouw.com/charlottelinden
Linda,
Ja livet påminner en verkligen ibland. Jag är sjukt trött, hysteriskt på jobbet med 100 järn i elden osv. Detta blir en åteehämtningshelg för mig.
www.lindamarie.nu
ByLisa.se,
Grymt att du gick trots att det är så jobbigt. Så viktigt! 💚
bylisa.se