Hej på er!

Tidigare idag så la @emelieburstrom upp ett inlägg om en utmaning på 30 dagar med squats och plankan. Timingen på detta är så bra då det är just att börja utmana mig själv med träningen som jag är ute efter nu. Här är det tydliga scheman med successiv ökning och det tar inte så många minuter om dagen. Jag kommer att köra detta som ett komplement till min andra träning.

Första dagen är avklarad och gick bra. Jag har lite träningsvärk efter gårdagen så nog kändes de där squatsen rätt ordentligt, men det känns ändå överkomligt. Än så länge i alla fall. Jag har försökt mig på någon sådan här utmaning tidigare, men lagt ner innan jag ens klarat första veckan utan egentlig anledning alls. Den här gången ska jag ge mig fan på att ta mig igenom det.

Hänger ni på? Tagga gärna Emelie som är initiativtagare i ert inlägg om ni hänger på. Och mig, för jag är ju såklart också jättenyfiken!

Instagram / Bloglovin / Facebook

Hej på er!

Hoppas att ni har haft en fin dag. För min del känns det verkligen som att jag har levt upp till mitt rykte om att vara all over the place. Började med jobb på kundservice, åkte därifrån ut till Bunkeflo för att lämna papper till min revisor och fick lära mig den hårda vägen att Bunkeflo inte tillhör Malmö enligt Skånetrafikens zoner (åker ju stadsbussen dit så hade inte en tanke på att det inte skulle ingå). Därefter till Hyllie för att ta tåget ut till Hjärup och möte med kollegorna på salongen och efter mötet väntade jobb.

I och med att jag bestämde mig för att bli av med överlämningen av papperna idag fick jag prioritera bort det preliminära träningspass som jag lagt in idag. Jag skulle helt enkelt inte hinna göra allt och det var det enda jag kunde flytta. Efter att mötet var klart och mina kollegor satte igång med sina kunder insåg jag att jag ändå fick en lucka på två timmar innan min kund skulle komma, så det blev ett spontant pass med crosstrainern. Det där med spontan träning som jag inte gått och bävat inför i flera dagar innan jag kommer till skott finns egentligen inte i min värld. Den som frågat 13-åriga Anna hade fått ett bestämt svar om att jag aldrig någonsin kommer att träna frivilligt och förklarat att idrott, oavsett form, är grunden till all psykisk ohälsa. Vem hade då någonsin kunnat tro att jag plötsligt skulle se en lucka i schemat att fylla med ett träningspass som en välkommen bonus?

Inom kort tänkte jag att jag ska dela med mig av ett inlägg där jag berättar om min tidigare syn på träning och fysisk aktivitet och hur det kom att bli det absolut jobbigaste och mest skrämmande jag kunde tänka mig när jag mådde som sämst. Det lär bli ett av de mest personliga inläggen hittills, så håll utkik!

Instagram / Bloglovin / Facebook

Hej där!

Femte gympasset denna veckan avklarat. OJ, vilken skillnad det är på att träna sedan jag fick veta att jag har en underfunktion i sköldkörteln och fick medicineringen i balans. Jag började med Levaxin i maj och vi har inte tränat på hela sommaren då vi både varit iväg på semester, skaffat valp och jobbat en hel del. I måndags var vi på gymmet för första gången på länge. Jag kan inte komma ihåg senast jag faktiskt fick lov att genomföra ett helt träningspass utan att kroppen satte stopp i förväg. Nu har vi varit på gymmet fem gånger den här veckan och inte en enda gång har jag behövt avbryta. Tvärtom har jag känt att jag kunnat pusha mig själv ytterligare. Dessutom återhämtar jag mig mycket fortare efter passet och efter en dusch och lite mat känner jag mig faktiskt pigg. Inga mer två timmars tupplurar som varit standard innan. Så jäkla peppad av att känna att träningen faktiskt ger mig energi, istället för att slå ut mig fullständigt. ​NU KÖR VI!

Instagram / Bloglovin / Facebook