Dagens mentala träning

Hej på er!

Att den här veckan inte har varit den bästa har nog framgått av tidigare inlägg, så jag känner mig ganska redo att avsluta veckan och börja om på nytt imorgon. Idag vaknade jag hyfsat tidigt, men valde att somna om för att ladda på sömnkontot inför den intensiva veckan jag har framför mig.

Eftersom det var betydligt bättre väder idag bestämde jag mig för att gå ut och gå en lång runda. Det kändes som en välbehövlig aktivitet för att rensa huvudet lite. Det höll på att sluta med att jag ändå stannade hemma för att jag inte lyckades hitta mina hörlurar, men pappa rykte in och hjälpte mig att leta tills de dök upp.

Det blev en riktigt skön runda. Jag satte igång en fantastisk spellista som min syster satt ihop på Spotify med massa nostalgilåtar från när vi var små. Det var så himla skönt att gå, så jag förlängde rundan på alla ställen jag kunde och gick över en mil. Jag laddade upp för att komma hem, sätta på lite kaffe och gå ut i solen och plugga körkortsteori. En snabb liten vända in på Netto skulle avsluta rundan. Plånboken borta!!

Jag höll mig lugn tills jag kom hem, men det brast fullständigt när jag skulle fråga pappa om det fanns någon fungerande cykel eftersom jag inte orkade gå hela rundan en gång till för att leta. Min kära bror hade kommit hem och insåg nog ganska snabbt att det här inte riktigt var vad jag behövde just nu, så han följde med ut och tog en cykel han också. Jag fick beskriva rundan för honom, så att vi kunde cykla vars ett håll. Vi höll kontakt via telefon för att stämma av precis vilken väg jag hade gått, och när vi väl möttes halvvägs kände jag mig ganska uppgiven. Men, Johan fiskade upp min lilla korthållare, ifrågasatte om jag verkligen kallar det där för plånbok och uppmanade mig att skaffa någonting större så att man hör om den trillar ur fickan. Den lättnaden skojar man inte bort! 

När jag hoppade upp på cykeln för att börja leta kände jag mig helt matt och uppgiven. Det kändes som att verkligen ingenting kan få lov att gå smärtfritt den här veckan. Kan inte högre makter börja samarbeta lite med mig så att jag får lite flyt?

Nu när plånboken är upphittad och jag är hemma igen försöker jag att vända på det. Lite som i mitt inlägg igår om att försöka se det positiva som faktiskt blev istället för ångesten i det som först var jobbigt. Vi hittade ju faktiskt plånboken till slut, jag fick extra motion, och ärligt talat, det var faktiskt lite mysigt med kvalitetstid med brorsan på vägen hem också. Vem kunde tro att han och jag skulle hamna på en cykeltur tillsammans?



Anna

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229