Det börjar komma ikapp

Hej på er!

Redan i november fick vi besked om att min morfar var allvarligt sjuk i cancer och att det inte fanns chans till någon bot. Läkarna trodde då att han hade ungefär en månad kvar. En månad blev till två, som blev till tre då han fortfarande var förhållandevis pigg. Han var med och skojade när vi hälsade på och gjorde sina egna små utflykter. Det blev verkligen en fin bonus att få de där månaderna extra.

När det väl började bli sämre var vägen också lång. Han blev sängliggandes hemma ett par veckor innan han flyttades till hospis och även där blev läkarnas förmodade timmar till dagar, nästan en vecka. Det blev en ganska lång tid för bearbetning innan han till slut fick somna in och när det beskedet kom var det mycket lättnad. En lättnad över att slippa gå och vänta på det där samtalet och framförallt en lättnad över att han inte längre behöver ha ont. Jag har känt mig väldigt lugn inför vad som har hänt och berättat om det utan några större problem. Fram tills nu...

Nu börjar det dra ihop sig inför begravningen på fredag och jag känner verkligen hur det kommer ikapp mig. Det blir jobbigare och jobbigare att svara på varför jag inte åker upp till cupfinalen på torsdag, att tacka nej till jobb och andra planer med vetskapen om vad som väntar istället. Söndagens födelsedagskalas här hemma var verkligen mysigt, men det var första gången vi samlades för att fira någonting sedan morfar gick bort och i kombination med känslorna inför begravningen så blev det också en påminnelse om att han inte kommer att vara med längre. Jag har en känsla av att det kommer att bli en ordentlig urladdning på fredag och det kan nog vara ganska välbehövligt.


Anna

Gillar

Kommentarer

charlottelinden
charlottelinden,
Beklagar verkligen sorgen! Ta hand om dig och familjen! <3
nouw.com/charlottelinden
KellyEricsson
KellyEricsson,
Beklagar sorgen!
nouw.com/kellyericsson
Orsakulla blev mamma vid 20 numera lärare & doula
IP: 82.99.3.229