Hypotyeros och den stora vändningen

Detta inlägg är en del i min historia om idrotten som både blev ett stort intresse och min största skräck.

Hej på er!

Det är nu dags att avsluta serien som jag publicerat här under veckan. (Om ni inte har läst de tidigare inläggen så hittar ni dem samlade i kategorin Idrotten - intresse och skräck) Ett avslut som egentligen har inneburit en ny början.

För ungefär två år sedan fick min lillasyster extrem värk i sina händer och sökte läkarhjälp då vi trodde att hon hade reumatism. Läkarna konstaterade att så var inte fallet och tog andra prover på henne. Några dagar senare kom ett samtal om att de ville att hon skulle komma in för nya prover då de upptäckt att hon hade låga sköldkörtelvärden. En utredning sattes igång, hypotyeros konstaterades och Fia kom hem och började rabbla symptom... Trötthet, muskelvärk, ledvärk, oro, viktuppgång, humörsvängningar... Jag hann tänka att jag kände igen mig i allt det hon berättade innan hon kläckte ur sig: Vet du om att det är ärftligt? I bakgrunden hörde jag pappa svara Nu när du säger det så tror jag att er faster också äter Levaxin. Jag kunde givetvis inte låta bli att googla och prickade av hur många punkter som helst på listan över symptom, så så småningom tog jag mod till mig och ringde min vårdcentral för att be om att få ta prover. Även för min del visade det sig att jag hade en ganska stor rubbning och medicinering sattes in. (Det är dock en historia för en annan gång om det skulle vara av intresse. Skriv gärna en kommentar om det i så fall, så kan jag kika på det.)

Under åren har jag också jobbat mycket med panikångesten överlag. Jag har gått hos psykologer, KBT-terapeut, hittat jobb och struktur i vardagen som jag trivs med och mår bra av. Panikattackerna har gått från att vara regel till att bli undantag och jag ser mig nu som fri från ångesten då den inte längre påverkar min vardag.

Jag tror inte att ångesten och hypotyerosen hänger ihop särskilt mycket, då jag tror att hypotyerosen kommit mycket senare, men den har varit starkt bidragande till att mina försök att hitta tillbaka till träningen har tagit så lång tid.

Nu när kroppen och huvudet har börjat komma i balans har jag för första gången fått uppleva de där endorfin-kickarna som ett bra träningspass kan ge och jag kan till och med gå och längta efter nästa pass. För första gången någonsin känner jag att jag snarare får hålla tillbaka för att inte gå ut för hårt, än jag motsträvigt försöker pusha mig själv till någonting som jag egentligen inte vill göra. Det är knappast så att tror att jag någonsin kommer att ställa mig på en längdhoppsbana inför publik igen, men det är rätt häftigt ändå, hur någonting kan gå från att vara så skräckinjagande och ångestladdat till att bli någonting att se fram emot i vardagen. Framöver ser jag fram emot att kunna njuta av den härliga stämning som hela idrottsvärlden bjuder på. Den positiva energin på gymmet, gemenskapen på läktaren och euforin hemma i tv-soffan. Det kanske inte är så dumt att trotsa envisheten och de förutfattade meningarna ibland. Det kanske till och med finns något att vinna på att ompröva även de beslut som man tror sig ha huggit i sten.

Och vet ni vad? Idag tränar jag inte på ett gym där jag är anonym. Idag tränar jag på gymmet där jag har min salong (för er som inte vet hyr jag ett rum på ett gym, så jag jobbar bokstavligt talat på gymmet), träffar på människor jag känner varenda gång jag tränar och känner inte av någon ångest alls. Det tog bara tre år att våga ta det steget ut.

Nu är jag jättenyfiken på att höra vad ni tycker om de här inläggen! Har det varit intressant att läsa? Vill ni läsa mer inlägg av den här typen? Har ni i så fall några tankar kring upplägget med att dela upp det i kortare delar istället för ett långt inlägg. All feedback är värdefull. Om ni inte vill kommentera här får ni gärna skriva i ett privat meddelande eller maila till contact@annaskarblom.se

Anna

Gillar

Kommentarer

Idasvardag
Idasvardag,
Blir så glad av att läsa detta!! fortsätt så du är grym! <3 <3
nouw.com/idasvardag
charlottelinden
charlottelinden,
Du är verkligen så inspirerande! Du är min inspirationskälla till att en dag förhoppningsvis också kunna se mig som ångestfri. <3
nouw.com/charlottelinden
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Fina Charlotte! Nu blir jag allt lite rörd. Om jag kan inge så mycket som en liten gnutta hopp så gör det mig mer än glad och stolt. Jag tror definitivt på dig som vinnare i din kamp <3
nouw.com/annaskarblom
Jag har motsatsen till den sjukdomen, hypertyeros. Fick det när jag var sju och fick operera bort min sköldkörtel så äter levaxin på livstid jag med.
evahle.se
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Jag hade knappt hört talas om att man kunde ha problem med sköldkörteln innan och nu känns det som att nästan alla man pratar med har problem på ett eller annat sätt. Det är en lurig jäkel det där som verkligen kan ställa till det för kroppen!
nouw.com/annaskarblom
Bloggarlisa,
Alltid spännande med livshistorier! Härligt att du kunde få svar och också börja må bra! 💪🙂
Bloggarlisa.blogg.se
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Så roligt att höra! Tack snälla!
nouw.com/annaskarblom
Så fin historia du delar med dig av.
www.saramadeleine.se
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Tack snälla! <3
nouw.com/annaskarblom
clarabergertorres
clarabergertorres,
verkligen så fint och inspirerande stt du delar med dig 💕
nouw.com/clarabergertorres
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Tusen tack, fina du!
nouw.com/annaskarblom
Evelina,
Så kul att du delar med dig! 😊
www.evelinarou.com
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Tack snäkka!
nouw.com/annaskarblom
positiv5barnsmamma
positiv5barnsmamma,
Tack för du delar med dig och du inspirerar andra 😊
nouw.com/positiv5barnsmamma
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Tack så mycket! Så glad jag blir 😊
nouw.com/annaskarblom
Jessica,
Vad bra att du delar med dig 🙂, mycket bra skrivet 🌼
www.nouw.com/Kriminalfall
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Livsturisten
Livsturisten,
Jag har också problem med min sköldkörtel. Har haft struma sedan minst i början av 90-talet, och först nu på torsdag ska något göras då jag ska dricka radioaktivt jod (något som jag känner stor oro inför).
Jag har alltså gått med sköldkörtelrubbningar i väldigt många år, utan att vara direkt sjuk. Det smyger sej på och blir liksom "normalt" under vägen.
Jag brakade in i den berömda väggen 1989 och levde de följande 8 åren i ren ångest med 15-18 pamikattacker per dygn.
Utmattningssyndrom osv.

Oavsett när dina sköldkörtelrubbningar kom så är det bra att du nu får hjälp att må bra. 😊

I övrigt har du en inspirerande blogg, och jag kommer helt klart tillbaka. 😊
nouw.com/livsturisten
AnnaSkarblom
AnnaSkarblom,
Åh, jag hoppas verkligen att du får bra hjälp. Jag har också haft extremt mycket problem med panikångest sedan jag var 12 och så här i efterhand så är det ju inte utan att man undrar över hur länge den har varit med och påverkat. Tusen tack för din fina kommentar 😊
nouw.com/annaskarblom