Fina Morfar,
Äntligen har du fått ro. Jag är så tacksam för den extra månader som vi fick då du var förhållandevis pigg och vi kunde ta tillvara på tiden, men nu var det dags för dig att få vila.
Jag kommer alltid att ha kvar bilden om hur du stod på taket och sjöng Jag är så glad att jag är dansk.
Jag kommer att komma ihåg de Morse-kodade breven som du skickade till mig med veckans ord från Bingo-Berra och hur du lärde mig att filosofera i hammocken i er trädgård. Jag kommer såklart också att minnas hur mormor fick gå till affären och köpa gurkor, trots att du hade växthuset fullt, om jag inte hade fått årets första. Jag kan så här i efterhand skratta gott åt frustrationen när du skulle lära oss hur man fladdrar med mustaschen och vi till slut insåg att det aldrig skulle gå, eftersom den enda som hade en mustasch var du. Även om du inte var den som pratade mest och fick hemlängtan vid brevlådan, så hade du alltid något bus eller trix på gång. Ingen annanstans har det varit så varmt och gott som vid din brasa när du varit igång och "ildat".
Du imponerade alltid med din otroliga intelligens och allmänbildning, även på dem områden som du verkade fullkomligt ointresserad av. Jag menar, vem hade kunnat tro att just du skulle käcka frågan om IOK när vi spelade TP?
Det är med värme och kärlek som jag kommer att minnas din pillemariska blick, dina stora öron och din fantastiska humor.
