Vår första dejt

Hej igen!

I sitt senaste inlägg frågade linaheva sina följare om dejter och att dejta. När jag skulle skriva en liten kommentar där om min och Martins första dejt kände jag att det faktiskt kunde bli ett trevligt inlägg i sig att skriva om hur vi träffades och om vår första dejt.

Jag och mina dåvarande kollegor hade vunnit en säljtävling på jobbet och blev därför bjudna på middag. En middag som vi valde att avsluta med en drink eller två på Lilla Torg. Jag hade jobbat under dagen och skulle jobba dagen därpå, så jag får väl erkänna att det var med en viss tveksamhet jag hände på.

Martins kollega hade jobbat sin sista dag på företaget och skulle tas med ut på middag för att tackas av. En middag som även den avslutades med drinkar på Lilla Torg. I efterhand har jag förstått att även Martin var lite tveksam till att följa med hela kvällen.

Vi hamnade vid borden sidan om varandra och med snackiga kollegor på båda sidorna var konversationerna snart i full gång. Jag och Martin pratade mycket under kvällen och ivrigt påhejade av mina kollegor utbyttes telefonnummer vid kvällens slut.

"Jag har hört att man ska vänta i tre dagar, men det känns lite länge så jag hör av mig om två"

Två dagar gick, frågorna från kollegorna haglade och jag var, med handen på hjärtat, lite tveksam till det här med att träffa någon som man bara stött på på krogen. På kvällen kom ett sms, som blev fler sms, som någon vecka senare blev ett telefonsamtal, som i sin tur blev några telefonsamtal till. Det tog nästan en månad från vårt försa möte till vi lyckades få ihop en dag för vår första dejt.

Vi började med en fotbollsmatch. På vars ett håll med våra kompisar visserligen. Martin hade inte varit och sett MFF live innan vi träffades, men jag hann inte ens komma in på Stadion till uppvärmningen innan jag fick ett sms där det stod "Jäklar vad häftigt! Jag är frälst!" (Därmed var ett av mina största bekymmer löst. Jag var lite rädd att han inte skulle ha förståelse för hur viktig fotbollen var om det skulle bli seriöst mellan oss.)

Efter matchen möttes vi upp och tog en promenad genom Malmö för att komma till Köttbaren, där Martin skulle bjuda på middag. Hett tips att inleda med en promenad faktiskt! Det gjorde att vi kom igång och pratade lite utan den där anspänningen med att sitta och stirra ut varandra, och middagen blev sedan mycket mer avslappnad eftersom samtalet redan var igång.

Martin hade frågat om han kunde få lov att bestämma vad vi skulle göra efter middagen, så när vi hade satt oss till rätta vid bordet lämnade han fram ett kort där det stod 10p och frågade "Vart är vi på väg?". Under middagen följde sedan ytterligare ett par kort med ledtrådar om kvällens aktivitet. Det sista kortet överlämnades när vi kom fram till destinationen; Boulbaren! (Otippad och väldigt rolig aktivitet för en dejt)

När Boulbaren började plocka ihop för att stänga var nog ingen av oss riktigt redo för att avsluta, utan det blev ytterligare en promenad. Vi gick runt i stan i ett par timmar och pratade om allt. Förutom att han hade imponerat med sina aktiviteter för dagen drogs jag också till hur lätt han var att prata med. Det var nog inte många samtalsämnen som förblev oberörda. (Jag försökte spela cool och svårflörtad när jag berättade för mina kompisar sen, men visst han hade lämnat ett ganska stort avtryck redan då. Jag kände väl lite att antingen är han precis rätt eller så är han en psykopat. Man kan ju inte veta efter bara en dejt liksom...)

Jag skulle träffa en kompis nyfödda dotter dagen efter och var därför tvungen att åka hem någon gång där mitt i natten. (Okej, i ärlighetens namn hade jag inte följt med honom hem första natten ändå. Som sagt, man kan ju inte veta efter en dejt om han faktiskt är snäll på riktigt, men det är alltid skönt att ha något att skylla på.)

Och visst är det så att det finns ett alldeles vanligt träd, på en trottoar längs en av Malmös gator, som vi inte kan åka förbi utan att le eftersom det var platsen för vår första kyss.

Tänk om vi då hade vetat att vi, två år senare, skulle ha köpt en gemensam lägenhet, varit på ett tiotal resor tillsammans runt om i världen och inte kan se en framtid utan varandra. Vilken tur ändå att jag följde med ut den där tisdagkvällen i april för två år sedan...

(Kan tala om att någon kommer att bli dönöjd när han ser det här, då första kommentaren till min bloggstart var "Du kan skriva om mig!" PUSS älskling!)


Anna

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229