Hej på er!

Äntligen har vi kommit på plats i London. Vi åkte hemifrån vid 7:30 i morse och landade på Gatwick strax efter 12:00 lokal tid. Vi har försökt att räkna på hur många gånger vi har varit här och tror att det handlar om 6-7 gånger för Fias del och 7-8 för mig. Vi har alltså hyfsat bra koll vid det här laget. Denna gången har vi dock lyckats med konststycket att komma ut genom helt okända utgångar på alla ställen och fått springa runt på massor med nya, spännande, vägar. Vi råkade bland annat hitta ett köpcenter som vi aldrig sett tidigare.

Efter att ha kommit på plats på hotellet tog vi en tur till Notting Hill. Som traditionen bjuder så blev det ett besök på Hummingbird. När vi satt där, på vårt favoritcafé, med cupcakes, tårta och kaffe gjorde vi ett gemensamt konstaterande - sådär himla gott är det faktiskt inte ändå. Så här nästan 10 år efter vårt första besök är det nog ändå dags att vidga vyerna och leta upp ett bättre ställe. Nästa gång provar vi nog något av pannkaksställena istället.

Kvällens middag var ingen höjdare direkt. Vi fick vänta i ungefär 45 minuter på maten och det var en rätt trist burgare som kom in till slut. Tur att Primark har kvällsöppet så att vi kunde kompensera med lite shopping.

Nu väntar häng på hotellet, med genomgång av dagens inköp och lite planering inför morgondagen.

Instagram / Bloglovin / Facebook

Godmorgon mina vänner!

Denna veckan kan vara den bästa veckan på hela året. Om bara en liten stund tar jag min syster i handen och beger mig till Kastrup. Äntligen dags för oss att få göra ett besök i favoritstaden, London igen. Tänk att det har gått nästan två år sedan vi var där senast. Det är inte ofta det hinner gå så långt mellan gångerna, men nu är det dags igen. Jag har bokat hotell i ett område en liten bit från där vi brukar bo annars, så det ska bli väldigt spännande att utforska lite nya marker.

Vi kommer att vara i London måndag till torsdag den här veckan och jag har mycket att se fram emot redan när vi kommer hem. På fredag är det nämligen dags att slå spiken i kistan för att på allvar kunna dra igång ett väldigt stort och spännande projekt. Jag har lämnat lite cliffhangers kring andra grejer förr, men det här är den absolut största hittills, så stay tuned!

I helgen blir det mest jobb för att ta igen veckans ledighet, men jag kommer ändå att hinna med att avluta veckan med ett rivalmöte i fotboll när IFK Göteborg kommer ner för att möta Malmö på söndag.

Tyvärr missar jag Europa League mötet mellan FC Köpenhamn och MFF efter en miss i planeringen från min sida. Vi kommer hem så pass sent från London att jag inte hinner från flygplatsen till Malmö innan matchen börjar. Lite surt, men med allting som ändå händer den här veckan så är det värt det.

Har ni några roliga planer i veckan?

Instagram / Bloglovin / Facebook

Hej kompisar!

1989-09-24. Igår för 30 år sedan tyckte jag att det var dags att komma ut och utforska välden utanför mammas mage. Just det där med 30 verkar vara någon slags magisk ålder då det är dags att sammanfatta livet för att se om man har lyckats. Okej, lite till att ta i kanske, men inte vid någon annan ålder har jag fått så mycket frågor kring Hur känns det att fylla 30? och till och med Är du där i livet som du hade tänkt att du skulle vara när du är 30?

Hade du frågat Anna 5 år, så hade jag förmodligen trott att jag skulle vara pensionär vid det är laget. 30 är ju lastgammalt! Blir folk ens så gamla?

Anna 15 år hade nog trott att jag skulle ha flyttat till hus och skaffat barn. Minst ett, kanske två eller till och med tre.

Anna 25 år hade sagt ingen aning. Vilse, utan den blekaste aning om vad jag överhuvudtaget ville eller drömde om.

Anna 27 år hade livet under kontroll. Lägenhet, sambo och hund övertygad om att vid 30 planerar jag husköp, bröllop och kanske till och med barn. Men jag trodde nog också att innan 30 hade jag lagt ner mitt företag och skaffat ett riktigt jobb.

Nu sitter jag här, som Anna 30 år. Bor hemma hos mamma och pappa och tycker faktiskt att det är ganska okej. Visst ser jag fram emot att skapa mig ett eget hem, men att ta den här möjligheten att satsa på utbildningar och att utveckla mitt företag känns helt rätt. Tanken på barn och hus är inte alls någonting som lockar just nu, utan är flyttat till en okänd framtid. Jag är tryggare i mig själv än någonsin och har drömmar och visioner som jag tror på och är beredd att jobba hårt för. Jag kan inte tänka mig att jobba med någonting annat än det jag gör. Jag har slutat att oroa mig i onödan, somnar varje kväll och vaknar varje morgon och ser fram emot vad dagarna har att erbjuda. Framförallt är jag är omgiven av fantastiska människor som stöttar, inspirerar och ger mängder med kärlek.

Ibland blir det ganska bra, även om det inte blev som det först var tänkt.

Instagram / Bloglovin / Facebook