Tabu att må bra?

Hej där!

Förbered er på ett långt inlägg, så förbereder jag mig på att det här kan få lite blandade reaktioner.

Det första jag reagerade på när jag började blogga var att det finns så väldigt många bloggar om psykisk ohälsa i olika former. Jag tycker att det är grymt bra att vi kan prata så mycket om detta för att belysa att det är ett vanligt problem och att ingen är ensam i det. Jag har själv en lång historia med panikångest sedan ung ålder. Jag har varit där och tagit mig vidare. Vi behöver prata om problemen som finns då fler och fler, yngre och yngre, blir drabbade och öppenheten tror jag kan hjälpa många. Det är också fantastisk att det finns en kanal där man kan dela med sig och få stöd och support från både kända och okända. Med det sagt...

Varför har det blivit så jäkla tabu att ha det bra? De senaste veckorna har jag läst mängder med inlägg där man klankar ner på bloggare som visar upp en för fin fasad, som bara visar det positiva i tillvaron och så vidare. Det är anklagelser hit och dit om att inte vara tillräckligt ärliga och öppna. Att dessa bloggare bidrar till att visa upp en verklighet som inte finns och därmed är ett dåligt föredöme för att man lurar unga tjejer att tro att det är fel om man inte köper nya kläder eller går på event varje vecka. Allting kan ju inte vara så jäkla positivt hela tiden...

Vi har alla bättre och sämre perioder i livet, så är det bara. Jag har gått en långt ifrån spikrak väg för att komma dit jag är idag, men just nu har jag det förbannat bra. Jag har världens finaste familj, har träffat mitt livs kärlek, en liten valp har flyttat hem till oss, vi bor och lever bra, jag får resa och se världen, jag har skapat mig mitt drömjobb... Om vi nu har det bra, ska vi då behöva leta efter brister i vardagen för att inte bli anklagade för att visa upp en falsk fasad? Hm, undrar om jag inte har lite mensvärk ändå så att jag kan skriva ett inlägg som inte är för positivt...

Och även när allt kanske inte är så himla bra, kanske det är så att en del saker är alldeles för privat för att dela? För det är en enorm skillnad på att vara personlig och att vara privat på en blogg. (Det kan vi diskutera i ett annat inlägg...) Det som händer bakom stängda dörrar kanske inte är att exponeras för vem som helst? Det är kanske alltid är lämpligt att hänga ut nära och kära som kanske är inblandade på ett eller annat vis? Kan det inte då vara okej att använda bloggen för att lyfta det som är positivt i tillvaron för att flytta sitt fokus till ljuspunkterna i vardagen istället?

Jag menar absolut inte att vi ska sluta att skriva om är jobbigt, men kan det inte få vara okej att skriva om att livet faktiskt är fantastiskt ibland också?


Anna

Gillar

Kommentarer

HallonMia
HallonMia,
Vill tipsa om att jag dragit igång en enkel helgens blogg-tävling hos mig, passa på att delta! 😊
nouw.com/hallonmia